Relation råd Q & A

Relationsråd akut

2020.11.18 11:23 Ashehe Relationsråd akut

Jag (f23) och min kille har haft en relation på snart två hela år och det går super bra mellan oss. Vi älskar varandra och bara helvetet vi har gått igenom bevisar att vi än idag vill ha varandra, men något jag inte kan eller kommer någonsin att riktigt acceptera eller förstå är detta:
Jag bor tillsammans med en tjej jag känt sedan jag var ung. Vi var dock nära en kort tid sedan försvann hon helt plötsligt pga skyddad identitet så jag hade ingen kontakt med henne i flera år förens nyligen. Jag har alltså bott med henne i hennes lilla studentlägenhet i några månader nu och jag avskyr det. Jag bör vara tacksam med tanke på att jag inte har någonstans att ta vägen... men jag känner mig inte alls hemma. Jag måste anpassa mig utifrån henne. Vissa dagar har jag turen att ens få sömn annars är hon väldigt störig och tar inte hänsyn till mig alls. Hon har dit killar som jag är tvungen att dela bäddsoffa med och ni vill inte ens veta vad som pågår när jag ligger dör helt oskyldig och vill sova...
Jag har tjafsat otroligt mycket med mig kille då han bor i en trea som han nyligen har flyttat in på. Han vill inte att jag flyttar in med honom då han vill bo helt själv. Över detta har han inte heller introducerat mig till hans mor för att jag är hans första seriösa någonsin... jag är säker på att han vill ha mig och att han älskar mig, men älskar han mig nog? Är något jag alltid frågar mig själv. Han tycker att så länge jag har tak över huvudet så är allting bra. Allt sitter bara i mitt huvud för att jag mår dåligt mentalt. Jag lider om jag ska vara ärlig. Jag har inte råd att hitta eget. Jag blir så ledsen över att han låter mig lida för att han inte vill hjälpa mig. Han skyller på att det inte är hans boende utan hans morsas, men ändå sover jag över där många gånger. Han vill helt enkelt inte att jag blir fast där.. eller så förstår jag inte..
Jag mår så dåligt och är otroligt stressad, orolig och desperat att hitta en väg ut och det börjar bli så illa att det inte bara påverkar min mentalitet utan det fysiska också. Han ber om tålamod... men jag förstår inte hur han kan se på mitt lidande.. något jag aldrig kommer att förlåta och han vet det. Dessutom förstår han min situation då han inte klarar av denna brud heller...
Ps, är student (inom komvux så har ej rätt till studentbostad) och jobbar deltid så har absolut inte råd med eget.
Han bor i en trea men ena rummet får man ej gå in i då alla mormors saker är bevarade där, så vi kan säga en två, men stort nog för två pers.
Har ni några åsiker?
Edit; boendet är även inte hans på kontraktet utan han får bo kvar där av hans mor. Boendet ägs av hans mormor som nyligen har avlidit. Hyran ligger på 5000kr och det är tydligen allt han tjänar (jobbar som vikarie timanställd och så han har sparade pengar)
submitted by Ashehe to swedishproblems [link] [comments]


2020.08.10 10:55 alexis_xs Jag kan inte bo med min aggressiva mamma längre

Hej, Jag är en 18-årig student och jag bor med min mamma. Min relation med henne är mycket dålig och hon gör det omöjligt för mig att leva med henne. Hon missbrukar mig mentalt och försökte till och med slå mig (men det gjorde jag inte för att jag skyddade mig själv). Hon kastade mig ut men jag har ingen plats att gå. Min pappa och familjen bor i olika länder så jag kan inte stanna hos dem. I sommar kom jag för att stanna hos min pappa ett tag men hon sa att nästa gång jag besöker honom kommer hon inte att ta emot mig längre. Jag måste flytta ut så snart som möjligt och jag har inte ens ett jobb. Några råd? Tror ni att jag ska kontakta socialtjänsten?
submitted by alexis_xs to sweden [link] [comments]


2020.06.02 18:02 SQerder Tvivl vedrørende valg af kandidat uddannelse.

Hey guys, jeg har tidligere læst min bachelor i datalogi/informatik på RUC. Jeg har herefter søgt kandidaten digital design og interaktive teknologier (KDDIT) og kandidaten på RUC i datalogi/informatik. Nu skal jeg tage et valg om jeg vil det ene eller det andet og søger derfor jeres råd/input.
Jeg er udemærket til at kode, men brænder ikke for at sidde og kode hver dag ,til mine hænder bløder. Hvis jeg vælger at gå datalogi/informatik vejen, ser jeg mig selv i rollen som et bindeled mellem kunden og programmør (informatik agtig vej). Problemet her er at uddannelse på RUC i høj grad er fokuseret på datalogi delen og denne er jeg ikke lige så interesseret i. På den anden side syntes jeg ITU virker som et rigtig fedt sted og uddannelsen lyder mega spændende. Jeg er dog ikke den vildeste designer i relation til den typiske opfattelse af en kreativ designer, men syntes eksempelvis user interaction og den slags er super spændende. Men når det kommer til hvilke farver og lækre elementer der skal være på en eventuel hjemmeside, er jeg ikke i mit rette element.
Har i nogle råd/inputs til hvad i ville gøre i min situation? Eller bare nogle generelle erfaringer fra de førnævnte kandidater på henholdsvis ITU/RUC?
submitted by SQerder to Denmark [link] [comments]


2020.03.28 09:38 guilelessgull Norsk Plyndring av Irak

Før Irak-krigen tjente norske oljeselskaper dårlig på irakisk olje. Det endret seg raskt når USA valgte krig på fabrikerte premisser i 2003.
Mens millioner av irakere ble drept, skadet, eller jaget på flukt, så ble et gigantisk nytt olje-marked åpnet for vestlige aktører. Førsteretten gikk til landene som stilte med soldater.
Norske tropper rykket inn i Irak i november 2003.
Få måneder senere sikret Det Norske Oljeselskap (DNO) ekslusive bore-rettigheter for det enorme Tawke-feltet i det krigsherjede landet.
Kontrakten ble underskrevet den 25.juni 2004 - men IKKE av irakiske myndigheter.
Kontrakten ble inngått mellom DNO og Kurdiske Regionale Myndigheter (KRG).
Den "selvstendige" regjeringen i Bagdad ble oversett, med god grunn, for de ville kreve høye nasjonale avgifter fra utenlandske oljeselksaper.
Kontrakten med KRG sikret at DNO unngikk de statlige avgiftene.
Resultatet: Irakerne fikk mindre så norske oljemilliardærer kunne få mer.
Detaljene i DNO-kontraken er forklart her (se også kommentar under):
https://www.fastcompany.com/1579421/oil-companies-some-run-former-bush-officials-make-risky-move-kurdistan
a contract [with the KRG was] far more favorable to the Norwegians than the type favored by the central government in Baghdad
   
Var kontrakten lovlig?
Nei. Irakiske myndigheter har vært klare på det hele veien (kontrakten er like ulovlig som å kjøpe nordsjø-olje til spottpris fra Sametinget - for å unngå plagsomme norske avgifter)
I Bagdad var irakerne rasende. De krevde øyeblikkelig stans i DNOs virksomhet, og forlangte nye, lovlige kontrakter.
In Baghdad, central government officials reacted with rage to the news that DNO was drilling.
.
[Iraqi] Oil Ministry spokesman Asim Jihad has said, foreign companies in Kurdistan are “trying to enter Iraq through the window. They should come in through the front door.”
De kom som tyver.
   
Til tross for den norske piratvirksomheten var det umulig for Irak å håndheve sine egne lover. Landet lå nede med brukket rygg som følge av krigen, og det passet DNO fint.
Det første grepet Irak tok for å stanse piratvirksomheten var å vedta en ny grunnlov.
DNO fryktet med rette at grunnloven kunne bremse deres inntekter, så de tok sitt eget grep. De hyret like gjerne en av forfatterne av Iraks grunnlov: Karriere-diplomaten Peter Galbraith
I all hemmelighet fikk Galbraith en betydelig eierandel i DNOs Tawke-virksomhet.
Med de aksjene i baklomma gikk han så til forhandlingbordet for å skrive Iraks nye grunnlov - som ville bestemme inntektene fra det samme oljefeltet han var deleier i.
Galbraith gjorde jobben sin, og sørget for at "nye" oljefelt (som han mente Tawke var) IKKE ble ble berørt av den nye irakiske grunnloven.
   
Konklusjon: Når du plyndrer et land ved å bestikke de som skriver landets grunnlov, så opererer du i aller øverste oligark-divisjon.
Vinnerne var norske oljemilliardærer.
Taperne er det Irakiske Folket.
Det er få eksempler på grovere krigsprofittering i moderne historie.
   
   
Etterspill:
Irakiske myndigheter kalte Galbraith en korrupt svindler, som han tross alt var, og han ble kastet ut av landet.
Irak krevde, og krever fortsatt, at all salg av irakisk olje skal gå gjennom deres statlige selskap.
Den krangelen pågår fortsatt, (se oppdatering fra 2018 under). På grunn av vedvarende ufred i Irak (landet er i realiteten en "ødelagt stat") så er det lite sannsynlig at konflikten mellom Bagdad og KRG vil bli avklart med det første, til stor nytte for DNO.
Da vet vi også hvorfor Norge passivt godtar (og i hemmelighet bidrar til) USAs hensynsløse korstog mot Venezuela og Iran. De potensielle gevinstene for norske oljesektor i kaoset etter nok en amerikansk krig er astronomiske.
Prisen vil sikkert ikke variere så mye fra hva irakerne betalte: Noen millioner ødelagte liv. Det har Norge bevist at vi har råd til.
   
DNO ga seg ikke med å kjøpe korrupte tjenestemenn i 2004.
Historien gjentok seg i 2009, da det ble avslørt manipulering av DNOs aksjer.
DNO betalte KRG-ministeren for naturressurser (Ashti Hawrami) med DNO aksjer til underpris. Ministeren solgte så til vanlig kurs, og tok inn en ulovlig fortjenste.
Økokrim etterforsket, og det endte med bot for DNO i 2013: 20 millioner kroner.
Saken ble bra dekket av DN, men de sier ingenting om hva KRG-ministeren ga av gjenytelser:
https://www.dn.no/okokrim-overbevist-om-eides-rolle/1-1-2013541
   
DN ordlegger seg så ynkelig forsiktig at det er vanskelig å skjønne alvoret i saken.
DN kaller det "markedsmanipulasjon".
De nekter å kalle det hva det er: Krigsprofittering og kynisk utnyttelse av et krigsherjet land.
Bakmennene er styrtrike norske oljeinvestorer som betaler en korrupt kurdisk minister for å oppnå ulovlige fordeler, som fortsatt er mørklagt.
   
Hva de norske bestikkelsene faktisk kjøpte får vi et hint om her:
https://steigan.no/2017/08/dno-sikrer-seg-kurdisk-profitt/
En ting er sikkert. Boten var latterlig lav for et selskap som DNO. De tar inn noe rundt 60 millioner dollar per måned (ca 600 millioner kroner). Boten utgjør ca 3% av deres månedlige inntekt. Det sier mye om hvor billig det er for dem å kjøpe KRG-politikere.
https://www.dno.no/en/investor-relations/announcements/2018/dno-reports-payment-for-tawke-deliveries6/
DNO ASA, the Norwegian oil and gas operator, today reported receipt of USD 62.19 million as payment for March 2018 crude oil deliveries to the export market from the Tawke license in the Kurdistan region of Iraq
submitted by guilelessgull to undeletenorge [link] [comments]


2020.01.29 14:24 vonadler [HPSA] Sverige och samerna

HPSA började som "Historical Public Service Announcement" men på Bromskloss utmärkta inrådan står det numera för "Historia På Sweddit Anbefalles".
Här kan du läsa alla tidigare HPSAer. Glöm inte att läsa längre ner, där det finns utmärkta HPSAer som är skrivna av andra.
Idag ska det handla om Sverige och samerna.
Ämnet är ofta kontroversiellt och det finns mycket dålig information om de historiska relationerna mellan samer och svenskar.
Samerna är ursprungbefolkning i stora delar av norra Sverige. Bristen på skriven tradition i området gör att det än idag debatteras om 'skridfinnarna' var en beteckning bara på samer eller också på en grupp semi-nomadiska kustbor i norra Norrland som hade mer finsk-ugriskt än samiskt ursprung. Någon gång på 700-800-talet började samer och svenskar att mötas i nuvarande Jämtland, Härjedalen och norra Gästrikland. Båda språken börjar låna ord av varandra, och det verkar som en ömsesidigt lönsam handel uppstår, då området var stort nog både för de fåtaliga svenska jorbrukare, fiskare och handelsmän som slog sig ner och samerna och deras traditionella, ofta halvnomadiska livsstil.
Samerna fick betala tull eller skatt på sin handel med svenskarna, men överlag så präglades den framväxande svenska statens relation med samerna av ömsesidig respekt - samerna betalade sin skatt i goda varor, ofta skinn och päls, som betingade bra priser på kontinenten. Detta var en tid när skatter betalades i natura (d.v.s. produkter) snarare än mynt, och samernas skatter var enkla att transportera och sälja och behandlade korrekt kunde de även hålla i åratal, till skillnad från t.ex. en tunna råg eller fem kilo saltat fläsk som en bofast bonde kunde tänkas ha som skatteplikt.
Den svenska staten var därför länge mån om att vara en god överherre för samerna, som annars lätt kunde resa västerut (till danska Norge) eller österut (till novgorodiska och senare ryska Karelen) och handla där istället, varvid Sverige skulle gå miste om en god inkomstkälla. Från början sålde staten rätten att handla med samerna till 'birkarlar som erlade en fast årlig avgift i skinn och päls för rätten att handla med samerna. När statens långa arm började vandra norrut längs med Norrlandskusten började man istället att skatta samerna direkt.
Gustav Vasa insåg att det fanns pengar att tjäna på samerna och avskaffade birkarl-systemet och lade alla samer direkt under kronan för själv kunna lägga beslag på all deras skatt. Samtidigt integrerades samerna i det svenska systemet - 1526 fick de rätt att välja tolvmän till domstolarna att sitta som nämndemän och döma i lokala brottsmål precis som svenska bönder. 1543 stadgades det att samerna hade samma rättigheter som bönder och 1551 att de hade rätt till mobilis et immobilis (fast och rörligt, d.v.s. land och vatten och alla djur och fiskar som lever där) i sitt land. Samerna fick också från 1602 två platser i bondeståndet och hade därmed även ett (minimalt, men ändå) inflytande över Sveriges politik. Bondeståndet var ett av fyra stånd och hade kring 150-200 platser under 1500- och 1600-talen.
Med rätten till allt land inom sitt område hade samerna faktiskt på visst sätt mera rättigheter än svenska bönder, vars allmänningar ansågs tillhöra staten. Skatterna som samerna fick erlägga var också relativt låga - Karl IX försökte jämställa en vuxen same (endast män räknades här) med ett mantal jordbruksmark (jordbruksmark nog att försörja en familj), men Gustav II Adolf insåg svårigheten att driva in det och halverade istället skatten 1620, varvid en samisk vuxen man motsvarade ett halvt mantal.
1671 listades den årliga räntan (skatten) för en same som två riksdaler specie, vilket kunede betalas natura. En riksdaler specie motsvarades då 1 rävskinn och ett 1 lappskor, eller 50 ekorrskinn, eller 2 lispund (8,5kg per lispund eller totalt 17kg) torkade gäddor.
Samerna skulle dessutom betala fraktavgift i form av ett par lappskor eller motsvarande värde och tionde. Tiondet var från början tänkt som 10% av torkad fisk och renkött som samerna producerade, men ersattes snart av en fast avgift i form av några renar och/eller torkad fisk från varje sameby plus lite andra varor. Överlag betalade samerna därmed en tämligen låg skatt som erlades när de kom till marknadsplatserna för att handla och byta varor. Intressant is ammanhanget är att en del samer föredrog att betala sin skatt i engelskt ylletyg som de bytte till sig från engelska fartyg som angjorde ishavskusten i nuvarande norra Norge.
Mot mitten av 1700-talet började svenska staten att ändra sin politik gentemot samerna. Nu hade bönderna börjat betala sin landränta (skatt) i mynt och samernas varor var inte lika attraktiva längre. Dessutom såg man hellre att bofasta bönder, som var betydligt enklare att kontrollera och beskatta bosatte sig i Norrland. Steg för steg tog staten ifrån samerna deras rättigheter (särskilt jakt- och fiskerätt) och gav dem istället till svenska bönder som var villiga att kolonisera norrlandskusten och älvdalarna inåt landet. 1766 förlorade samerna sina vikta platser i bondeståndet och 1751 infördes en egen domstol för samiska ärenden (som visserligen bemannades med samer och skötte ärenden kring jakt- fisk- och betesrätt, mestadels samer emellen) och samerna förlorade sina platser i de vanlig häradsrätterna, som fortfarande dömde i brottsmål. Från den här perioden kommer många av de konflikter som vi idag ser mellan svenska och samiska norrlänningar, där man bråkar om jakt- fiske- och betesrättigheter, där skogsägare klagar på att renar äter upp skogsplant och vill behålla jakträtter de arrenderar från staten eller andra och renägande samer kämpar för gamla betesrättigheter och jakt- och fiskerättigheter vars utarrenderande kan vara nog så lönsamt.
Svenska staten började också bli hårdare med kristnadet av samerna - där man tidigare sett mellan fingrarna med sammankomster vid heliga platser och gamla ceremonier och offrande till förfädernas gudar började man nu att aktivt försöka utrota den gamla tron och tvinga in samerna i svenska kyrkan. Nåjdtrummor brändes, offerstenar slogs sönder och jojkande förbjöds. 1693 dömdes även samen Lars Nilsson till döden för att han öppet och inför häradsrätten och lagmanstinget sagt att han inte kunde vara utan sina förfäders gudar sedan hans barn blivit sjuka.
Det inrättades även statligt finansierade skolor på 1700-talet, som gav samiska barn en 2-årig utbildning som skulle fostra dem till goda kristna undersåtar, vilket inkluderade att lära dem läsa och skriva.
Man kan märka att generellt verkade svenska staten på 1700-talet och början av 1800-talet gärna tvångsassimilera samerna - de skulle tala svenska, vara kristna och betala ordentligt med skatt och vara goda undergivna undersåtar, men de stora avstånden och att svenska staten faktiskt var beroende av samisk renskjuts för att transportera meddelanden och personal gjorde att det var svårt att få samma järngrepp om samerna som man hade om den bofasta bondebefolkningen.
Mot slutet av 1800-talet dök det upp en tämligen underlig rasistisk syn på samerna. Det ansågs plötsligt viktigt att bevara samisk kultur och det samiska språket och samerna som folkgrupp. Samtidigt ansågs det att samer var underlägsna svenskar och att de behövde det hårda halvnomadiska livet för att hålla sig friska och hälsosamma. Samer som slog sig ner och började leva med moderna bekvämligheter skulle snart börja rasblanda sig, bli alkoholiserade och kriminella, ja rent av sjuka och olyckliga. Det rasbiolgiska institutet under Herman Lundborg var aktivt i den här debatten och Sverige kom att bedriva en politik som kalldes 'lapp ska vara lapp' där samernas barn endast fick gå i lappskolor, där de fick bo i speciella träkåtor så de inte skulle frestas av det bofasta livets bekvämligheter. 12-14 barn inrymdes i en kåta och dessa visade sig snat vara dragiga, kalla och uselt byggda och sjukdomar som tuberkulos och dysenteri grasserade bland de tätt sammanpackade barnen och många dog. Skolorna var dessutom instruerade att inte lära samernas barn för mycket om livet utanför rennäringen och deras hemtrakter då det kunde verka lockande för dem och skulle leda till fattigdom och armod, då samer 'saknade den fysiska styrkan för regelbundet slit i den bofasta världen'.
Lappskolorna avskaffades 1939 och samen Isrel Ruong blev inspektör för nomadskolningen 1944, den första samen på positionen. 1947 fick han i uppdrag att utreda en vanlig skolgång på sju år (som var standard då i Sverige) för samiska barn och hans råd för att förbättra skolgången skapade en normal skolgång för samiska barn.
submitted by vonadler to sweden [link] [comments]


2020.01.04 00:36 Orfevs Jag vet inte vad jag ska göra

Nu ska det gnällas lite.
Jag är far till två barn, 8 och 9. Jag och deras mor är tillsammans, vi har ett bra samliv och en fin relation. Saken är att jag inte är en personlighet som är gjord för barn. Det var otänkbart för mig att skaffa barn innan den dagen för 9 år och 9 månader sedan när jag fick ett telefonsamtal om att hon var gravid. Jag satt bokstavligen ensam i lägenheten vi skaffade tillsammans, dagen innan hon skulle flytta över sitt bohag.
Vad tänkte jag? Jag ville inte ha barn, men hon var så glad. Chansen att få flera barn minskar om man gör abort, så jag sa"Ok, Vi löser det här."
Hon flyttade in, barnet kom. Jag jobbade som fan i veckorna, jag var ute och söp på helgerna, flydde bäst jag kunde från min nya realitet. Att sticka var aldrig på tapeten, jag är inte uppfostrad sådan,så mitt barn skulle jag ta hand om, om än bakfull. Detta pågick cirka ett halvår innan det inte var hållbart längre, jag gav upp "Umgänget" i utelivet då det varken underlättade eller höll ekonomiskt. Jag fick en heltidsanställning och jag trodde att nu, nu var jag i hamn, i harmoni med mitt nya liv som familjefar. Sedan blev hon gravid igen, jag la fram att vi skulle göra det ansvarsfulla. Vi kunde ge en unge en hyfsad barndom, men inte två. Abort. Hon höll med, men jag som mannen får inte boka läkare, hon måste göra det. Hon väntade tills det inte räckte med ett piller utan att en operation krävdes. Vi gick till läkaren på dagen det hade bokats, jag var där i väntrummet och med tårar i ögonen sa hon mig att hon inte ville. Jag agerade på mina känslor och gav med mig.
Så då hade jag två barn. Två barn som jag egentligen är helt oförmögen att ta hand om, inte ekonomiskt även om marginalerna är små, men känslomässigt. På något sätt har jag klarat av det i 7 år. Jag har gått i samtalsterapi där rådet är att "bita ihop", jag har pratat med vänner med rådet att "En olycklig förälder gör barnen olyckliga"(Ett förbannat dumt råd då det inte finns någon annan väg, en frånvarande förälder har aldrig gjort någon lycklig).
Jag har funderat på att ta livet av mig, men det löser ju inte problemet. Jag har en plikt att ge barnen en barndom, helst inte en kass barndom. Men nu jullovet 2019/2020 från den att de gick från skolan till nu har jag mer och mer tänkt på att avsluta mitt liv, efter 7 år av att "bita ihop" och "tröska på" börjar jag bli nernött.

Jag känner till alla motargument, "Du sket i kondomen, ditt ansvar" "Du knullade, du får bära konsekvenserna" "Att ta livet av sig skadar bara dina efterlevande."
Jag vet, men efter 7 år vet jag inte om jag orkar, jag ber om hjälp. Jag vill höra något annat än "bit ihop". Jag vill bara ha något hopp. Jag har börjat dricka mer, jag känner mig lugnare då, klumpen i mitt bröst försvinner, men jag vet att det bara är inbillning, tillfälligt. fan så här långt in i texten vet jag inte ens vad jag ska skriva för att få de svar jag vill. jag hoppas på internet.
submitted by Orfevs to sweden [link] [comments]


2019.09.03 13:43 NuclearWarhead Transposing arbitrary number of rows to columns

Hello there
I have a question about transposing rows into columns.
I have a table of persons, each with a unique ID. The name of the table is dso.person_GOT. Each row contains the personal details about one person.
SELECT person.fornavn + ' ' + person.efternavn AS Navn, '' AS Initialer, CASE WHEN personorgenhedrelation.gyldigtil > GetDate() THEN 'Ja' WHEN personorgenhedrelation.gyldigtil < GetDate() THEN CONCAT('Udtrådt pr. ', personorgenhedrelation.gyldigtil) END AS 'Aktivt medlem', orgenhed.navndansk AS Råd, person.stillingdansk as Stilling, person.Virksomhed AS Ansættelsessted, '' AS Stamblad, '' AS 'Ansættelse jf. stamblad', '' AS Godtgørelse, person.Foedselsdato AS Fødselsdato, person.Koen AS Køn, person.Email AS 'E-mail', person.Adresselinje1 AS Adresse, person.Postnr + ' ' + person.bynavn AS 'Postnr. og by', person.FagligProfilBeskrivelse AS 'Faglig profil', personorgenhedrelation.gyldigfra AS 'Gyldig fra', personorgenhedrelation.gyldigtil AS 'Gyldig til', 'EP' + convert(varchar, person.id) AS 'EP-nummer' FROM [FI_DW].[dso].[Person_GOT] AS person JOIN dso.PersonOrgEnhedRelation_SFU PersonOrgEnhedRelation ON person.id = personorgenhedrelation.personid JOIN dso.orgenhed_sfu orgenhed ON personorgenhedrelation.OrgEnhedId = orgenhed.Id WHERE orgenhed.Id in (306, 308, 310, 311, 312, 313) and personorgenhedrelation.gyldigfra is not null 
I have also a secondary table containing competencies for each person. This table has two columns only, PersonID and CompetencyID. Each row represents one competency for one person.
Basically what I want to achieve is to transpose each competency for a given person into a column in the person table names (competency 1, competency 2, competency 3, competency 4, etc.).
How would I go about achieving this?
Best regards, Kasper
submitted by NuclearWarhead to SQL [link] [comments]


2019.08.27 18:41 kastabort112233 Hur går man från att bara dejta till att vara i ett förhållande?

Hej Sweddit. Att jag vänder mig hit för relationstips känns en smula otippat, men jag har ändå hängt här ganska länge och det dyker upp en del väldigt kloka personer ibland, så jag tar den chansen. Har sökt en del på internet också men blir inte riktigt klok, och många såna där dejtingtipssidor har inte samma möjlighet till diskussion och frågor som reddit. Eller så är de skrivna av sliskiga "PUAs".
Jag har dejtat en del innan, inte jättelite, inte jättemycket. En del tjejer har jag varit med även utan att dejta. Men jag har aldrig varit i ett förhållande. Ibland har jag inte varit intresserad av det, men ofta har jag inte lyckats nå det stadiet i mina relationer. Varför, det vet jag inte riktigt. Det sägs att man måste ha liknande riktning i livet, "core values", och så vidare. Men hur når man dit? Det känns ofta som att jag kanske träffar en tjej i kanske månad, för att det sedan dör ut, utan att få ett ordentligt grepp om vem personen är. Jag tror inte det är för att jag är för klängig eller någon som är en sån där som söker en relation enbart för att fylla något som saknas inom en. Jag har varit med om mycket de senaste åren, mist en av mina föräldrar, och flera nära släktingar. Jag mår trots det bra, och även om jag ibland känner sorg och alltid kommer att sakna dem så bär jag dem med mig i tankarna med värme. Jag har hittat min livspassion som jag utbildar mig till, i den mån man kan ha det vid 23 års ålder, och även flera intressen som jag har på sidan av. Jag mår bättre än jag någonsin gjort och det känns som att jag har en riktning i mitt liv.
Jag mår bra med mig själv. Jag kan bara inte navigera den här biten. Det är främmande för mig. Finns det några kloka och livserfarna män och kvinnor här som har några råd?
submitted by kastabort112233 to sweden [link] [comments]


2019.02.14 14:14 Arknell Alla Hjärtans Dag årskrönika: Kaka utan Maka Edition

Disclaimer 1: det finns många singlar som inte bryr sig överhuvudtaget om Alla Hjärtans Dag och heller inte förstår varför andra kan påverkas av denna dag. Denna tråd riktas inte till er. Om du redan är bekväm i att vara ensam idag, all kraft åt dig.
Disclaimer 2: jag är inte admin eller mod och detta är inte officiell sweddit-utsaga.
Disclaimer 3: inga av dessa råd är uppmaningar utan förslag. Så take it or leave it. ;
Och för er som redan har kvällen säkrad med partner, snälla: utöva självbehärskning, ingen Humblebrag eller "För mig som är nyligen sambo/gift kan jag verkligen relatera bla bla bla"-inlägg. Låt singlarna få ha denna.
Safe Space
Jag är emot uttrycket ”Safe-Space” eftersom livet inte bryr sig om oss små jordgubbars och jordgummors känsligheter, och ett träd i blåst får starkare rötter, men denna tråd är tänkt som en brofist, en kram, en liten eld i snön och en pösig bakelse för alla singlar som av tusen olika anledningar inte har någon att uppvakta och skämma bort och ha pirr i magen för ikväll, men som innerst inne skulle vilja det, när alla argumenten om ”Amerikansk kommersialism” och de vanliga flosklerna passerat.
Det spelar ingen roll hur mycket muskler en person kan ha, eller FB-vänlistestorlek, eller anställda under sig. Alla människors hjärtan är produkten av ett helt liv av händelser, och en tagg i tassen kan bäras med oavsett samhällsstatus och resurser, för vi är alla barn innerst inne, alla 7.5 miljarder av oss på denna lerboll som störtar genom rymden. Alla låtsas som att det är normalt att vara en tänkande och twittrande apa.
/sweden
/sweden har nu 230 000 läsare, hela 40 000 mer än förra Hjärtedagen, och många har kanske nyss kommit ut ur en relation, eller har fortfarande ont trots att det har gått ett eller flera år sedan uppbrottet. Andra kanske aldrig haft en relationspartner, och det finns också tusen anledningar för det, från medberoende till andra livets smällar de inte äger någon skuld i, eller kanske ens partner tagits ifrån en.
Det kan ibland behövas lite tröst i ett samhälle där alla strömningar och värdegrunder pekar mot tvåsamhet till varje pris. Google doodlen är här, TV-reklamerna är här, plakaten i affärerna är här, alla Valentines-memes är här. Ni som haft en läskig partner som manipulerat men som är ute ur ert liv nu, njut av friheten. Kom bara ihåg att ni inte är mindre värda för att ni inte har nån, även om både familj och vänner passivt givit er de signalerna hela era liv, utan att de tänkte på det. Förlåt dom, för vi sänder alla ut meddelanden om hur vi tycker allt ska vara.
Ha is i magen
Var heller inte för snabba med att kasta er in i en ny relation bara för att hinna med Alla Hjärtans Dag ”för det är så man gör”; vare sig det är en KK-dejt eller Tinder, om ni går för fort fram utan att utvärdera den andre kan ni bli sittandes med ett ännu större problem (könssjukdom, graviditet, våld) eller bli fast i en relation som bara stjäl 6 månader från ert liv utan att ge nåt annat tillbaka än snabb tillfredsställelse (”instant gratification”), som inte går att sätta in på bank eller bygga hus på. För många är Alla Hjärtans Dag lika irriterande och jobbig som jul och nyår kan vara för dom som inte har sina föräldrar eller släkt kvar, och saknar dom.
Tålamod är ett svårt koncept, för dom gånger man behöver det mest är dom gånger då tålamod är svårast att samla ihop. Plugg-ångest, bokslut, jobb-utvärdering, det finns massor med situationer då det känns omöjligt att ha is i magen. Det går dock att öva upp.
"Lova inte saker när du är glad, svara inte nån när du är ledsen, och ta inte beslut när du är arg". Ibland kan livet välsigna dig så att du öppnar en dörr och stänger en annan, och först flera månader senare upptäcker du att den andra dörrens val hade varit katastrofalt. Lita till ditt omdöme, vilket bara går när du är stilla.
We're all smelly monkeys but I like you
Ha tålamod och låt andra vara glada för att dom hittat någon, för dom var kanske ensamma igår, och dom kan inte hejda sin glädje utan måste pussas i tunnelbanan, för dom har gått och törstat en lång tid. Eller så är dom asdryga brats, det går inte att säga i stunden. Om du är öppen och redo att jobba för det, så kommer din chans. Men det måste inte vara idag. Idag kan du bara ta det lugnt. Träffa kompisar, eller kolla en film med en mugg varm Oboy (undvik kanske tre flaskor vin), och vet att du inte är ensam.
Många människor gör det väldigt mänskliga misstaget att definiera sig själva utefter sin relation, eller sin titel eller sina ägodelar, och allt detta kan tas ifrån dig. Kanske du mår bra just nu för att du fick ett nytt jobb, eller en ny partner, eller vann på lotto. Om detta plötsligt skulle tas ifrån dig, och du inte är trygg i dig själv, kan det kännas som att mattan rycks bort under fötterna på dig. Att vara bekväm i sitt eget sällskap och inte spendera varje ensam stund i verklighetsflykt, förströelse, eller distrahering kan vara en livslång övning.
Medkänsla
I dessa dagar av extremism (såväl muslimsk som kristen, eller politisk) är det lätt att bli van att vakna upp på morgonen, slå på mobilen, och få sitt dagliga hat.
Lövfrågan
Har du precis upptäckt cannabis sista året, efter allt weedande i västerländska pop-kulturen sista åren? Alla Hjärtans Dag kanske gör dig extra sugen en sådan dag. Och det är ju din ensak. Men efter idag: har du testat att gå en vecka utan puff? En månad? Hur mycket kontroll har du över dina vanor? Testa din beslutsamhet ibland.
Vi står inför en helt ny generation som kommer att prövas på många sätt (internet, film, datorspel) och dom kommer i många fall ha mycket sämre förutsättningar och metoder för att stå ut med sociala medier, och mycket mindre tilltro till sitt samhälle och sina föräldrar än vad du hade. De behöver känna tilltro till livet innan de börjar utforska världen utan en karta. Världen förändras mycket snabbare än vi hinner med att filma "Anslagstavlan"-klipp för att täcka in det. Var ett föredöme.
Lev på dina villkor, när du tagit reda på vad de egentligen är.
Glad Alla Hjärtans Dag!

submitted by Arknell to sweden [link] [comments]


2018.12.08 19:13 Kanelogfennikel Findes der noget mellem en kæreste og en ven?

Har lavet den her throwaway for jeg føler et større behov for at spørge om råd,
end jeg føler for at skulle være helt offentlig med min problemstilling.

Jeg er en dude på 27 år.

Dette er ikke noget dating opslag, og jeg søger bestemt ikke nogen partner netop nu, men jeg har en pointe med at dele det her:
Jeg har nogle store krav til kærligheden. Vi skal kunne dele alt, kunne spørge hinanden om alting, opleve verden sammen og udfordre hinanden. Jeg håber på en dag at finde et menneske jeg virkelig kan se op til, og hvori jeg finder noget unikt jeg ikke nødvendigvis selv har. En person med dybde, og en så at sige "udviklet sjæl", hvor man bare kan mærke tydeligt at det er et menneske som virkelig har nogle sunde værdier og tanker om sig selv og verden. Ikke et ideal-menneske, for alle har deres svage sider og ting de skal lære i livet, men stadig bare et fantastisk individ på flere punkter end jeg har nævnt endnu.

Men jeg må også bare indse om mig selv, at jeg virkelig ikke er et optimalt sted med mig selv. Ingen grund til at gå ind i nogle issues lige dér, men det betyder bare at jeg ikke kan give tilbage af samme art som jeg føler jeg ønsker. Jeg kan nok ikke rigtig give modspil, for jeg er honestly ret ligeglad ting som boligens indretning, tøjstil både for mig og min partner, hvor vi tager ud til event/spisning og flere ting endnu. Jeg har den ene hobby at jeg spiller brætspil og gamer med mine venner, men så er jeg virkelig heller ikke såå meget dybere menneske end det.

Det jeg bestemt KAN være, er at jeg er en enormt tålmodig og oprigtig lytter. Jeg er god til at give oprigtige og udømmende råd. Jeg ser det bedste i mennesker og jeg kan nærmest kun blive sur hvis en person direkte forsøger med overlæg at være led. Jeg ser mig selv som et rigtig godt og sundt menneske, men ikke som én der er klar til at være nogens partner for livet! (Jeg udvikler mig fint, og jeg skal nok blive klar en dag).

"Hvis du ikke leder efter en kæreste, og du heller ikke er klar til én, hvad er så problemet??"

Jeg føler et stort behov for at modtage simpel fysisk kontakt. Det er specifikt ting som en lille kram, at sidde op ad et menneske, at holde i hånd, som for mig er bundniveauet af at føle menneskelig berøring. Det er vigtigt det er berøring som andre selv også igangsætter, for det er en stor faktor at vide at DE gerne vil røre ved mig og selv gerne vil røres ved. Det er specifikt IKKE et behov for at gå i seng med nogen, men bare at føle noget nærhed som er så casual at man kan sidde ved siden af hinanden på en bænk i en park eller sådan noget.

-En ven er typisk én som højest bare giver kram når man siger goddag og farvel.
-En kæreste er typisk én hvor man tænker på at flytte sammen, have en hel fuld og ægte kærlighed til, og mere.

Kunne der ikke findes en relation som er en mellemting? En såkaldt "cuddle buddy"?
Her tænker jeg at man har alt det som en ven har: Ærlighed, lidt fælles interesser,
tillid, en god tryg stemning hvor man bare slapper af, dybe samtaler, mm.

Det der ville være ekstra ved en cuddle buddy er ting som: Man kan sidde og holde i hånd til en film, sidde tæt op ad hinanden, man kan klø/ae/massere hinanden, man har en vis begrænset tiltrækning til hinanden, måske kan man endda ligefrem sove sammen (KUN sove!).

Det man ikke har med en cuddle buddy er ting som: ønske om børn, noget med at møde familien, man går ikke i seng sammen, behov for store personlige styrker hos modparten, og man har ca. samme krav som til en klassisk ven.

Her er så mit spørgsmål. Hvis jeg føler at jeg ønsker den relation, hvor kan jeg så gå hen for at finde ligesindede? Jeg kan ikke være alene om at ville finde den slags relation.
submitted by Kanelogfennikel to Denmark [link] [comments]


2018.09.29 15:47 globoxswe [seriös] Flytta för att plugga?

Hej Sweddit,
Jag funderar på att studera nu till våren, antagligen till jurist eller möjligtvis psykolog har ej bestämt mig än. Jag bor i en liten stad cirka 1 timme ifrån STHLM och det logiska då vore kanske att plugga på SU. Det som gör mig tveksam till det är det faktum att min relation till min far som jag bor med (föräldrarna är skilda) är ganska dåligt och trots försök på min sida att förbättra den så blir den inte mycket bättre. Han visar sällan intresse för något som jag håller på med och har alltid känt mig särskild uppskattad av honom. Det känns därmed jobbigt att plugga i 4-5 år samtidigt som jag befinner mig i den här miljön. Därför funderar jag på att plugga i till exempel Uppsala eller möjligen Lund eftersom båda utbildningarna jag är intresserad av finns där. Jag vet dock att det kan vara svårt med att få bostad i dessa städer och egentligen är det kanske onödigt att dra på sig studielån om jag egentligen inte behöver det? Jag har för övrigt inte särskilt många vänner i min nuvarande stad och håller redan kontakten nästan enbart via internet, discord och spel. Det skulle kanske vara bra med en nystart men samtidigt är jag väldigt nervös och rädd för att flytta hemifrån just för det ansvar som jag kommer behöva ta. Är studielån värt upplevelsen att bo och plugga i en annan stad?
Förlåt om det var lite klumpigt formulerat men jag hoppas ni förstår och kan ge mig några goda råd eller så.
submitted by globoxswe to sweden [link] [comments]


2018.09.18 19:45 Alternative_Mistake Jeg kunne godt bruge lidt råd

Hej Denmark,
Heads up, så er der en del tekst og ikke noget spørgsmål til sidst. Det er mere en beskrivelse af min nuværende situation og mine tanker og så håber jeg at i måske også har nogle tanker i kan dele.
Jeg sidder for tiden med nogle store tanker omkring hvordan fremtiden for mig skal tegne sig. Ganske "kort" så er jeg ca. 30 år gammel og jeg har et væld af tidligere uddannelsesforsøg som jeg har afbrudt på grund af at jeg til dels havde dårlig selvværd og til dels overhovedet ikke havde det så godt blandt andre mennesker (social fobi, begge dele probably related). Det går noget bedre med det nu, men point being så har jeg et møgelendigt CV og en god portion studiegæld som jeg skal til at betale af på omkring 2020. Det er træls, men som en person som isolerede sig selv og undgik personer, så var systemet skruet meget godt sammen til at jeg kunne gøre det. Nuvel..
Jeg er lige nu i gang med en erhvervsuddannelse som Datatekniker med speciale i programmering og jeg sidder lige nu i skolepraktik mens jeg prøver på at finde en læreplads. Jeg synes det er ganske fint og jeg kan godt lide at sidde og programmere nye løsninger og videreudvikle på gamle og jeg betragter mig da også selv som en ganske habil programmør grundet programmering i fritiden. Problemet er bare at budgettet ikke helt hænger sammen på skolepraktikydelse og jeg kunne egentlig også godt tænke mig mit eget sted at bo, så det vil sætte yderligere pres på. Når vi så når 2020 og studiegælden skal tilbagebetales kan det overhovedet ikke hænge sammen. Muligheden er der selvfølgelig for at tage et job ved siden af, men da jeg er over 25 år og derfor skal have voksenlærlingeløn, så er jeg dyr i drift og der er kun løntilskud til voksenlærlinge som har været arbejdsløse i noget tid. Jeg har ikke lyst til at miste det tilskud, for med dårligt CV og dyr hyre, så er jeg ikke særlig attraktiv for en virksomhed. Så det er enten tough it out og håb på en læreplads inden for et års tid, eller tage et job ved siden af og så indfinde sig med muligheden for at være langtidsskolepraktikant. Eller..
Jeg har også gjort mig tanken om at starte på en videregående uddannelse til sommer og så enten håbe på en læreplads inden da, eller stoppe og prøve at finde et job indtil da. Det sidste er noget fristende for jeg har som sagt tidligere uddannelsesforsøg og derfor kun et grand total of 24 SU-klip tilbage (det inkluderer slutlån). Så hvis jeg ikke arbejder inden da, så er det enten spinkle og spare eller finde et studiejob undervejs (og er det så muligt med et dårligt CV + endnu en stoppet uddannelse). En videregående uddannelse vil dog gøre mig mere attraktiv for en arbejdsgiver tilsyneladende, for mange af de svar jeg har fået på ansøgninger er at de kun vil have folk med mindst universitetsniveau (men at de så samtidig tilsyneladende mangler programmører forstår jeg ikke). Men jeg hører så også at en bachelor ikke er så attraktiv som en kandidat og jeg tror ikke jeg kan klemme 25-øren nok til at den kan vare 5 år.
Jeg ved ikke helt, hvad jeg skal gøre og jeg forventer som sådan heller ikke at der er nogen af jer som har svaret på hvad jeg skal gøre. Men måske i har nogle tanker eller nogle råd eller bare noget at sige om noget jeg har overset.
Peace out!
submitted by Alternative_Mistake to Denmark [link] [comments]


2016.08.29 20:01 Bombuss Total nybörjare - Söker insikt.

God dag. Jag har prenumererat på denna subreddit ett tag och försökt tolka vad som skrivs här med min begränsade kunskap, men det är svårt och därför ber jag er om insikt i två olika frågor.
1:
Jag tjänar tillräckligt, i mitt eget tycke, men jag kan nu lägga undan någon tusenlapp extra i månaden och jag har för avsikt att placera den tusenlappen i någon slags investering. Dock är det svårt för mig att förstå alla teknikaliteter (i relation till eventuell vinst) som kortsiktig avkastning, räntor, vinstskatter och så vidare då jag alltid har haft svårt för matematik och siffror. Vad bör jag spara i och hos vem?
Min dröm är att någon gång kunna ha råd med insatsen till ett hus, eller ännu hellre att snabbt kunna betala för omskolning åt en familjemedlem (men det tror jag är omöjligt med det lilla startkapitalet jag har). Jag kan även tänka mig ett generellt långsiktigt sparande på ~10 år (men det verkar inte speciellt långt efter att ha läst hur andra här sparar. Kanske längre?).
2:
Att driva enskilt företag. Varför verkar det så svårt att kunna ta ut vinst? Dribblar jag ihop termer som vinst och inkomst? Jag har närvarat vid skatteverkets informationsträff gällande enskilt företag; Men det lät riktigt omotiverande och som att det är avsevärt många fler fallgropar än vinster.
Jag har en god idé för ett företag att sköta "vid sidan om" som är väldigt nischat. Jag vore ensam om det där jag är belägen och efterfrågan ter sig stor; Men om jag jobbade åtta timmar med det företaget så skulle bokföringen troligen ta fyrtio timmar, vinsten vara minimal och dessutom beskattad tillsammans med min lön från heltidsarbetet som jag skulle ha fortsatt med.
En vill ju att allt skall gå rätt till, så varför skall det vara så till synes svårt? Jag vill tjäna lite extra pengar, lagligt, men det går inte utan att bli gråhårig verkar det som. Har jag missat något?
Tack på förhand. Det är min förhoppning att jag inte framstår som en dregglande idiot.
submitted by Bombuss to PrivatEkonomi [link] [comments]


2016.08.25 13:47 jobbthrowaway123 Hjälp med ett arbetsrelaterat dilemma!

Jag har ett litet dilemma och jag ska försöka hålla mig kort. Jag behöver tips och råd om hur jag ska gå tillväga. Det handlar om jobb.
Jag är IT-tekniker som för bara 5 månader sedan började hos ett bolag, som jag trivs ganska bra hos. Jag tjänar rätt kasst och vi måste registrera varenda minuter vi jobbar eftersom vi fakturerar kunder, vilket jag inte gillar, jag är mer en "frihet under ansvar"-person.
Efter ungefär en månad så började de hyra ut mig till en kund, på 60%. Så tre dagar i veckan är jag ute hos en kund. När avtalet mellan mitt bolag och kunden skrevs på så stod det bl.a. i det att om kunden försökte rekrytera mig så skulle det kosta dem en "årslön", vilket jag mest tror var till för att avskräcka. Hur som helst, hos denna kunden har jag en kollega som jag trivs väldigt bra med. Vi pratar mycket och ligger verkligen på samma nivå, vi har verkligen klickat.
Igår så fick jag reda på att min kollega hos kunden ska bli teamleader och frågade då om jag var intresserad av att börja jobba hos dem. Det är jag. Jag vet att jag kommer få mycket mer betalt och inga jobbiga beläggningsgrader att jobba med/mot. Jag tror också att vi kommer ha en fortsatt jäkligt bra relation med nya chef om jag skulle ta jobbet.
En nackdel är såklart att mitt nuvarande bolag inte kommer bli speciellt glada. Jag lär kunna glömma referenser och det kanske blir svårt att hitta ett nytt jobb i denna stad OM jag börjar jobba för kunden istället. Jag är ju dock bara provanställd än så länge så jag vet faktiskt inte hur mycket de bryr sig, men jag är ändå orolig.
Vad skulle ni göra? Helps!
submitted by jobbthrowaway123 to sweden [link] [comments]


2015.03.01 18:58 lemmelkrig Behöver hjälp med att komma över relation

Hej Sweddit!
Jag behöver alla era bästa knep och råd för att komma över en person som jag var (är, kanske?) oerhört kär i. Vi har ingen kontakt i nuläget och ses väldigt sällan så jag tänkte att det skulle gå över lättare i och med det, men jag tänker på/saknar personen väldigt väldigt mycket och det tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det har gått cirka 3 månader sen vi avslutade vår relation (vi träffades ett par månader, inte alls länge) och jag vill bara gå vidare och sluta tänka på personen. Orsaken till avslutet var en kombination av att det rann ut i sanden och att jag av olika anledningar inte ville fortsätta mot en seriösare relation. Trots det kan jag inte sluta tänka på denne. Irriterande som satan som ni säkert förstår.
Så, vad gör man? Jag har provat följande:
Klart att det fungerar någorlunda för stunden när jag håller mig upptagen, men det känns som att det borde kännas bättre än såhär vid det här laget. Är trött på att bara vänta på att det ska gå över, vill påskynda processen och sluta tänka på personen. Vad är era erfarenheter med sånt här? När fan ska skiten gå över?
submitted by lemmelkrig to sweden [link] [comments]